Vaknade i natt av lilltjejen var ledsen. När jag kände på henne var hon kokhet. Feber som bara den. Efter lite alvedon och få ligga bredvid mamma och gosa så somnade hon om. Detta innebar att jag blev hemma för vård av barn i dag. Rättså skönt eftersom jag själv är förkyld. Feberfri men inte så pigg. När sonen hörde att lillasyster skulle vara hemma med mamma så ville han också det. 

Vi har haft en mysig dag hemma men nu till mitt problem. Jag har känt mig stressad hela jäkla dagen. Har tänkt på allt jag har liggande på jobbet. Allt jag ligger efter med och inte hinner med och jag får nästan hjärtklappning. Samtidigt så vet jag att det är så jädrans onödigt att stressa över det för jag kan inte göra något åt det. Lilltjejen är sjuk och behöver sin mamma. Min sambo är för ångestfylld för att ta hand om barnen just nu och då återstår det ju jag. Så jag stannar hemma. Helt logiskt. Lägg till att jag själv är förkyld så blir det ändå mer logiskt. Men ändåså stressar jag och funderar på om jag ska jobba lite hemifrån (lycka till med två små barn hemma) eller om sambon ialla fall ska vara hemma i morgon. Jag vet att han är det om jag ber honom men han mår verkligen inte bra just nu. 

Hur bryter man en stresscykel? Hur kan jag komma till en punkt då jag bara accepterar situationen som den är och lever i nuet? Mindfulness är bra men som idag räcker det lilla jag läst inte alls till.

Fy vad jag känner mig otillräcklig just nu.