Min sambo har sen flera år en depression och för ca ett och ett halvt år sen förvärrades den. Idag är han sjukskriven 50% men klarar knappt av att jobba de fyra timmar per dag som är tänkt att han ska göra. Att leva ihop med en svårt sjuk människa är mycket svårare än jag trodde. En ständig oro för honom, att han ska ge upp att kämpa och inte vilja leva längre. En ständig oro för vår ekonomi. Om vi kan behålla huset. Om barnen far illa etc etc. Men något som är riktigt svårt är att inte veta hur han mår och inte veta i viket skick han kan kommer att vara.

Igår eftermiddag hade min sambo en riktigt bra stund. Han tvingade sig att följa med mig och barnen ut och det blev riktigt lyckat. Han sparkade boll med barnen och lekte och skojade. Det var nästan så att jag började gråta ska jag ärligt säga. Jag satt på en mur och bara tittade och njöt. Min familj. Min härliga familj samlad.

Men nu är det söndag morgon och jag sitter här och tittar på Bolibompa med barnen och undrar vilken sambo jag kommer att möta idag. Kommer han att må bra som i går eller kommer ångesten och mörkret att suga tag i honom igen och göra att han inte orkar vara med oss. Min högsta önskan just nu är att öppenpsyk ska hitta ett sätt att hjälpa min sambo att komma ur detta. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är tacksam för att jag har en hel vecka av spännande utmaningar framför mig ;-) Jag är tacksam för min sambo som har lagat god mat i kväll.  Jag är tacksam för livet som trots allt är ganska härligt.    Godkväll! ...

Idag är jag tacksam för mina två barn, min dotter och min son. Dom är mitt liv, min glädje och min kärna.  Jag är tacksam för hösten som är vacker...fast jag har svårt att erkänna det ibland.  Jag är tacksam för mitt hem. ...

Dags att jobba i morgon igen. Tycker det ska bli rättså roligt faktiskt. Hoppas jag känner så efter några timmar på jobbet. Denna helgen har varit en riktigt slapparhelg, skönt på ett sätt men rättså frustrerande också. Känner att jag hade velat hitt...

Idag fick jag ut hela familjen på en promenad. Jag och sambon tyckte det var skönt, lilltjejen satt i vagnen och njöt, sonen klagade och stönade. Det var såååå jobbigt att gå. Benen gick av på honom, han skulle svimma, är vi inte framme snart. Jag tä...

Ok, jag har sovit hela förmiddagen och jag är ändå trött. Mycket konstigt.      Känns som om jag kunde sova i en evighet. Helt klart inte bara helgens sjukdom som påverkar mig utan allt som varit sista tiden. Min sambo mår inte bra. Han har int...